Om den inre kritiska rösten, dess funktion och varför den ofta blir så dominerande.
Självkritik är något de flesta människor känner igen sig i, åtminstone i vissa perioder av livet. Det kan handla om en inre röst som ifrågasätter, korrigerar eller dömer – ibland stillsamt, ibland hårt och obarmhärtigt. För vissa är självkritiken situationsbunden, för andra mer ständigt närvarande och svår att värja sig mot.
Att förstå självkritik handlar inte bara om att identifiera negativa tankar, utan om att närma sig varför den finns där och vilken funktion den en gång kan ha haft. Vill du fördjupa dig i funktionen bakom den inre kritiken kan du läsa mer om självkritik som skydd.
Skriven av Leg. psykolog Moses Sirviö, privat mottagning på Södermalm i Stockholm (samtal även online).
Självkritik kan beskrivas som ett inre förhållningssätt där individen granskar sig själv med hårda eller krävande måttstockar. Den yttrar sig ofta i tankar som:
– ”Jag borde ha gjort bättre”
– ”Det där var inte tillräckligt bra”
– ”Om de verkligen såg mig skulle de bli besvikna”
Till skillnad från tillfällig självrannsakan är självkritik ofta mer generell och riktad mot den egna personen snarare än mot ett enskilt beteende. Den handlar inte bara om vad man gör, utan om vem man är.
Det är viktigt att skilja självkritik från ansvarstagande eller självreflektion. Att kunna utvärdera sitt handlande, ta ansvar för misstag och vilja utvecklas är i sig inte problematiskt.
Självkritik skiljer sig genom att:
– den är global snarare än specifik
– den saknar proportion
– den sällan leder till konstruktiv förändring
I stället tenderar självkritiken att förstärka känslor av otillräcklighet och skam, vilket ofta gör det svårare att agera fritt eller med självmedkänsla.
Ur ett psykodynamiskt perspektiv förstås självkritik ofta som något som utvecklats i relationer. Den inre kritiska rösten kan ses som ett eko av tidigare erfarenheter av krav, förväntningar eller villkorad acceptans – alltså det villkorade självvärdet.
För vissa har självkritiken formats i miljöer där:
– prestation värderades högt
– misstag fick konsekvenser
– känslor inte fick ta plats
– anpassning var nödvändig för att behålla relationer
I sådana sammanhang kan självkritiken ha fungerat som ett sätt att försöka förutse och undvika kritik, avvisande eller besvikelse från andra.
Självkritik blir särskilt problematisk när den blir:
– automatiserad
– svår att ifrågasätta
– en del av självbilden
Många beskriver att självkritiken känns ”sann”, snarare än som ett perspektiv. Den kan då påverka hur man tolkar situationer, relationer och egna känslor, ofta till den egna nackdelen.
Vanliga konsekvenser är:
– ständig inre press
– svårigheter att känna sig nöjd
– rädsla för misslyckande
– undvikande eller överanpassning
Självkritik och skam hänger ofta nära samman. Där självkritiken uttrycker bedömningen – ”jag är inte tillräcklig” – handlar skammen om känslan av att vara fel eller bristfällig som person.
När självkritiken är stark kan skammen bli mer genomgripande. I stället för att handla om något man gjort, handlar det om något man är. Detta kan göra det svårt att ta emot stöd eller visa sårbarhet, eftersom risken att bli avslöjad upplevs som för stor.
Hos många går självkritiken hand i hand med höga krav på sig själv. Kraven kan fungera som ett sätt att hålla självkritiken i schack: om man bara anstränger sig tillräckligt kanske den inre kritiken tystnar.
Problemet är att kraven sällan har någon naturlig gräns. När målen nås flyttas ribban, och känslan av otillräcklighet består. På så sätt kan självkritik och krav bilda ett självgående system. Om du känner igen jakten på att bli ‘klar’ kan du läsa mer om Klarhetsfällan.
I psykoterapi handlar arbetet med självkritik inte om att tvinga fram positiva tankar eller att ”tänka snällare”. I stället ligger fokus på att:
– förstå självkritikens ursprung
– uppmärksamma när och hur den aktiveras
– utforska vilka känslor den försöker skydda mot
– pröva nya sätt att förhålla sig till sig själv
Genom att arbeta relationellt kan den inre kritiken gradvis bli mindre dominerande och mer möjlig att förhålla sig till, snarare än att styras av.
Målet är sällan att självkritiken helt ska försvinna. För många innebär förändring i stället att:
– den inre rösten tappar sin absoluta auktoritet
– självkritiska tankar snabbare kan ifrågasättas
– utrymme skapas för mer nyanserade perspektiv
– självbilden blir mindre villkorad
Självkritiken blir då något man har, snarare än något man är.
Självkritik är ett vanligt och ofta djupt rotat fenomen, som utvecklats i relationer och fyllt en funktion i att hantera krav, förväntningar och risk för avvisande. När den blir för stark kan den dock bidra till lidande, skam och begränsning.
Genom att förstå självkritikens roll och ursprung kan nya sätt att relatera till sig själv gradvis bli möjliga – inte genom hårdare ansträngning, utan genom ökad förståelse och inre flexibilitet.
Är självkritik samma sak som självreflektion?
Nej. Självreflektion kan vara konkret och hjälpa dig lära av misstag. Självkritik blir ofta mer global (“jag är fel”) och ger sällan något konstruktivt tillbaka.
Varför känns självkritiken så sann i stunden?
För att den ofta är automatiserad och kopplad till skam och relationell risk. Då upplevs den mindre som en tanke och mer som ett “faktaläge”.
Hur hänger självkritik ihop med skam?
Självkritiken uttrycker bedömningen (“jag duger inte”), och skammen är känslan av att vara fel som person. När skam aktiveras blir självkritiken ofta mer genomgripande. (Läs mer: Vad är skam?)
Varför leder höga krav ofta till att man aldrig känner sig nöjd?
För att kraven kan flytta ribban och göra vila till något som måste förtjänas. Då blir “klart” svårt att uppnå, även när du gör mycket. (Läs mer: När du aldrig känner dig klar.)
Kan psykoterapi hjälpa om jag “förstår” min självkritik men inte får stopp?
Ja, ofta. I terapi kan man både förstå funktionen bakom självkritiken och se hur den aktiveras i relationer, så att den gradvis tappar sin auktoritet.
I temat Självkritik, krav och skam: [Självkritik, krav och skam]
Vidare läsning: [Självkritik som skydd] · [När du aldrig känner dig klar] · [Det villkorade självvärdet]
Den här hemsidan använder cookies. Genom att fortsätta använda sidan godkänner du vår användning av cookies.