Om när tillgången till det egna känslolivet är begränsad – och varför det ofta finns en mening bakom.
Många som söker psykoterapi beskriver inte i första hand starka känslor, utan snarare avsaknaden av dem. Det kan handla om att känna sig avstängd, tom eller likgiltig, eller om att ha svårt att veta vad man egentligen känner i olika situationer.
Svårigheter att känna känslor handlar sällan om att känslor saknas. Ofta finns de där, men är svåra att nå, tolka eller tillåta.
Skriven av Leg. psykolog Moses Sirviö, privat mottagning på Södermalm i Stockholm (samtal även online).
Att ha begränsad kontakt med sina känslor kan ta sig olika uttryck. Vissa beskriver att de:
– känner sig tomma eller neutrala
– tänker mer än de känner
– har svårt att skilja mellan olika känslor
– märker sina reaktioner först i kroppen
– inte vet vad de vill eller behöver
Detta kan skapa förvirring, särskilt när omgivningen förväntar sig tydliga känslomässiga reaktioner.
Ur ett psykodynamiskt perspektiv förstås svårigheter att känna känslor ofta som ett resultat av tidigare erfarenheter där vissa affekter varit svåra att hantera eller inte fått tillräckligt utrymme.
Det kan handla om situationer där:
– känslor möttes med avvisande eller kritik
– starka affekter skapade otrygghet i relationer
– det var nödvändigt att vara lugn, duktig eller anpassad
– egna behov fick stå tillbaka för andras
I sådana sammanhang kan det bli nödvändigt att dämpa eller stänga av delar av känslolivet för att relationer ska fungera.
Att inte känna så mycket kan fungera som ett skydd. Genom att sänka intensiteten i det känslomässiga systemet minskar risken att bli överväldigad, sårad eller beroende av andra.
Problemet är att detta skydd ofta är trubbigt. När svåra känslor hålls borta dämpas också tillgången till positiva affekter som glädje, lust och engagemang. Livet kan då kännas platt eller innehållslöst, även om det på ytan fungerar.
Det är viktigt att skilja mellan att inte känna och att aktivt undvika känslor. Ibland finns en tydlig rädsla för vissa affekter, till exempel ilska, sorg eller beroende. I andra fall är känslorna mer diffust avlägsna, utan att man riktigt vet varför.
I båda fallen handlar det ofta om affektreglering – alltså hur man lärt sig hantera känslor över tid. Svårigheter att känna känslor är då inte ett tecken på brist, utan på en strategi som en gång varit nödvändig.
För många blir känslor tydligare i kroppen än i tanken. Spänningar, trötthet, rastlöshet eller olika kroppsliga symtom kan vara de första signalerna på att något är i rörelse känslomässigt.
Att uppmärksamma kroppen kan därför vara ett viktigt steg i att återknyta kontakten med känslolivet. Det handlar inte om att tolka varje symtom, utan om att långsamt bli mer nyfiken på sambandet mellan kroppsliga reaktioner och inre tillstånd.
Relationer är ofta den arena där svårigheter med känslor blir mest tydliga. Det kan handla om att:
– dra sig undan när någon kommer nära
– bli osäker på vad man egentligen känner för andra
– anpassa sig utan att märka det
– ha svårt att uttrycka behov eller gränser
I nära relationer aktiveras ofta gamla mönster, vilket kan göra känslomässig närhet både lockande och hotfull.
I psykoterapi handlar arbetet med svårigheter att känna känslor inte om att pressa fram affekter. I stället skapas förutsättningar för att känslor gradvis ska bli möjliga att uppleva i ett tryggt sammanhang.
Det kan innebära att:
– lägga märke till subtila reaktioner
– sätta ord på sådant som tidigare varit diffust
– utforska rädslor kopplade till känslor
– uppleva affekter tillsammans med någon annan
När känslor får upplevas utan att relationen hotas kan affektregleringen successivt förändras.
Förändring sker ofta långsamt. Många beskriver med tiden att:
– känslor blir tydligare och mer nyanserade
– det blir lättare att veta vad man vill
– relationer känns mer levande
– både glädje och sorg blir mer tillgängliga
Det handlar inte om att känna mer hela tiden, utan om att ha större valfrihet i hur man förhåller sig till sitt inre liv.
Svårigheter att känna känslor är ofta ett uttryck för hur individen lärt sig skydda sig i relationer och i livet. Det är inte ett tecken på känslomässig tomhet, utan på en regleringsstrategi som haft en funktion.
Genom att förstå och utforska dessa mönster i ett tryggt sammanhang kan känslor gradvis bli mer tillgängliga – och livet mer levande.
Är det här samma sak som att vara “kall” eller sakna empati?
Nej. Svårigheter att känna känslor handlar ofta om tillgången till det egna känslolivet, inte om brist på omtanke. Många kan vara mycket lyhörda för andra och samtidigt ha svårare att känna in sig själva.
Varför känner jag mest i kroppen?
För att känslor ofta märks som kroppsliga signaler först. Spänning, trötthet eller rastlöshet kan vara det som “läcker igenom” när känslor är svåra att nå i ord.
Är avstängning ett medvetet val?
Ofta inte. Avstängning kan vara en automatiserad regleringsstrategi som en gång varit nödvändig för att relationer eller vardag skulle fungera.
Hur vet jag om jag inte känner eller om jag undviker?
Om du märker att du aktivt styr bort från vissa affekter (byter ämne, blir rationell, jobbar på) kan det handla mer om undvikande. Om känslorna mer känns diffust avlägsna utan tydlig rädsla kan det likna avstängning. I praktiken kan båda finnas samtidigt.
Kan man “tvinga fram” känslor?
Det brukar sällan hjälpa. Ofta blir det mer fruktbart att närma sig subtila signaler (särskilt i kroppen) och låta känslor bli möjliga gradvis, i stället för att pressa fram dem.
När är det klokt att ta hjälp?
När du återkommande känner dig tom, avstängd eller förvirrad inför vad du vill och behöver – eller när relationer blir svåra för att känslomässig närhet både lockar och känns hotfull.
I temat Känslor och affektreglering: [Känslor och affektreglering]
Vidare läsning: [När känslor blir överväldigande] · [Affektundvikande] · [Toleransspannet]
Den här hemsidan använder cookies. Genom att fortsätta använda sidan godkänner du vår användning av cookies.