Om tomhet, känslomässig avstängning och varför “ingenting” ofta är ett skydd – inte en sanning om dig.
En del av depression handlar om nedstämdhet. Men för många är det inte sorg som dominerar – utan frånvaro. Som om något i dig dragit ned volymen: färgerna bleknar, reaktionen uteblir, och det som brukar betyda något känns långt bort.
Tomhet kan vara svår att beskriva för andra. Den syns inte alltid. Du kan fungera, svara, göra det du ska – och ändå känna att du inte riktigt är med. Ibland blir tomheten i sig det mest skrämmande: ”Tänk om jag aldrig kommer känna igen.”
Den här texten handlar om hur “inget känns” kan förstås, hur det märks, och hur man kan närma sig kontakt utan att pressa fram den.
Skriven av Leg. psykolog Moses Sirviö, privat mottagning på Södermalm i Stockholm (samtal även online).
Tomhet kan likna vila på ytan, men känns ofta annorlunda på insidan. Vila har ofta en mjukhet i sig – en känsla av att få landa. Tomhet kan i stället kännas som:
– att vara bakom glas
– att vara avskuren från det som brukar väcka något
– att allt blir “platt” – varken bra eller dåligt
– att du saknar ett inre “ja” och “nej”, som om kompassnålen stannat
Det är lätt att börja tolka det moraliskt: “Jag är kall.” “Jag bryr mig inte.”
Men tomhet är oftare ett tillstånd än en egenskap.
Avstängning kan låta som att något gått sönder, men är ofta ett sätt för systemet att överleva. Tre vanliga vägar dit:
1) Överbelastning
När man burit mycket länge kan kroppen och psyket gå in i sparläge. Inte för att livet är oviktigt – utan för att det blivit för mycket.
2) Skydd mot smärta
Ibland ligger sorg, besvikelse, ensamhet eller hopplöshet nära. Avstängning blir då ett sätt att inte behöva känna hur ont det gör.
3) Skam och självkritik
För vissa är känslor kopplade till att vara “fel”, “svag”, “för mycket”. Då kan avstängning vara ett sätt att slippa exponera sig – även inför sig själv.
Du behöver inte veta exakt vilken väg som gäller för dig. Poängen är: tomhet kan ha en funktion, även om den kostar.
Tomhet är sällan total. Ofta visar den sig som små tecken:
– du gör saker mer för att de ska bli gjorda än för att de betyder något
– du drar dig undan eller blir mer “neutral” i kontakt
– du kan bli lättirriterad (som om världen kommer för nära)
– du tappar nyfikenhet – allt känns redan avgjort
– du känner mindre sorg men mer trötthet och tyngd efteråt
Många märker också en paradox: tomheten kan vara jobbig, men den kan samtidigt kännas “säker” jämfört med att bli berörd.
Avstängning kan vara ett skydd i perioder. Men den blir en fälla när den håller i sig och börjar äta upp:
– relationer (du blir mer roll än person)
– val (svårt att känna vad som är rätt)
– mening (allt blir plikt eller rutin)
– självbild (”det är något fel på mig”)
Och då är det vanligt att man försöker lösa tomheten genom att pressa fram känsla. Men press leder ofta till mer avstängning.
Om du vill hitta en väg tillbaka utan att tvinga fram något, kan du prova en låg nivå som inte kräver starka känslor:
1) Var finns 1% respons?
Inte glädje – bara någon reaktion: värme i duschen, frisk luft, en röst, en låt, en hund, ljus.
2) Vad gör tomheten lite tjockare – och lite tunnare?
Det kan vara små saker: skärm, isolering, sena kvällar, för mycket krav – eller tvärtom.
3) Vad är ett “minsta val” jag kan äga?
Inte “ta tag i livet”, utan en liten handling som är din: gå ut två minuter, svara en person med en mening, lägga dig tio minuter tidigare.
Det här är inte en metod för att bli lycklig. Det är ett sätt att signalera till systemet: det finns lite utrymme igen.
Om tomheten håller i sig, fördjupas, eller om du känner att du glider längre bort från både andra och dig själv, är det klokt att inte bära det ensam. Du är välkommen att kontakta mig för stöd. Självmordstankar alltid ska tas på allvar och här kan du läsa mer om stöd med självmordtankar
Om det känns akut: ring 112.
Du kan också kontakta Minds Självmordslinjen (telefon 90 101 och chatt).
“När inget känns” är ofta depressionens mer tysta sida: tomhet och avstängning. Det är sällan ett tecken på att du är kall eller trasig – oftare ett skydd vid överbelastning, smärta eller skam. Vägen tillbaka börjar ofta smått: minsta respons, minsta ägda val eller minsta kontakt.
Är tomhet samma sak som att jag inte bryr mig?
Nej. Tomhet handlar ofta om minskad tillgång till känslomässig respons, inte om brist på relationer eller värderingar.
Varför kan jag skratta ibland och ändå känna tomhet?
För att korta stunder av funktion eller social respons kan finnas kvar även när den djupare kontakten är dämpad.
Blir man “beroende” av avstängning?
Inte som ett val. Men avstängning kan bli ett invant läge eftersom det skyddar mot obehag – även om det samtidigt tar bort mycket.
Vad om jag inte känner något alls, ens när jag försöker?
Då är ribban ofta för hög. Börja med kropp och vardag (ljus, rytm, minimal kontakt) och ta hjälp om det håller i sig.
I temat Depression och meningslöshet: [Depression och meningslöshet]
Vidare läsning: [När depressionen kommer] · [Energitjuvens loop] · [Meningsglappet]
Den här hemsidan använder cookies. Genom att fortsätta använda sidan godkänner du vår användning av cookies.